Jag trodde att jag skulle få skrika ÄNTLIGEN!
Altt gick bara upp och mer upp i mitt liv. Mitt liv började "Äntligen" bli bra. Började få ording på saker och ting. Nästan helt färdig med alla sjukhusbesök och mitt humör blir bättre och bättre, jag var inte mer lessen utan mitt leende och mitt härliga skratt började smått växa fram igen :) och allt var bara så härligt och bra, Förlovad och allt.. Det kunde lixom inte bli bättre än vad det redan började bli. Sen kom det helgen var helt underbar rolig med lite mycket stress bara. Kim började undvika mig mer och mer. Jag blev mer och mer orolig. Sen så kom de den smällen som jag verkligen inte ville ha, Fel tid och fel tillfälle. Allt de bra bara försvann! Gick lixom upp i rök. På ett sätt var det en lättnad att vi gjorde slut, för jag orkade inte gå runt och oroa mig. Men på ett annat sätt så blev allt bara så jobbigt och jag blev mer nere och nere. Men jag känner mig betydligt starakre än vad jag trodde, paus för mig är inget bra, då gör jag heldre slut och sen blir tillsammans igen om de är så man känner. Men vi får väl se i framtiden hur det blir. Saknar dig så förbannat mycket! och kommer alltid älska dig :)
Kommer bli en härligt helg, har massa säker jag ska göra :D Utan mina vänner finns ingen Lisa!
ciaoo
