Winterrun

Första loppet är nu avklarat sedan Wilma kom. Jag känner mig ganska stolt att jag ändå kan träna och utsätta min kropp så pass bra efter en förlossning. Jag har långt kvar till den jag var innan jag blev gravid. Fast jag har kommit en bit på vägen.  Det blir skynda långsamt eftersom jag lyssnar med på kroppen så fort den säger inifrån.

I alla fall så åkte jag och Emma till Oslo för att delta i norska Winterrun. Jag tvekade hela dagen om jag skulle start eller ej. På morgonen vaknade jag med en förkyldning och är lite extra känslig med att utsätta mig fysiskt om det finns något i kroppen. 
Tillsist bestämde jag mig för att starta och springa lugnt. Ingen rekord, ingen tidspress och bara lyssna på kroppen. 
Jag hade Emma vid min sida hela loppet och vi kunde prata mesta dels. Loppet är 1 mil, det var 11 minus och banan var hal. Vissa partier var det glashalt. Vi sprang med broddar, annars hade man ingen chans. Folk får som käglor på vissa stället.  
Jag är så glad att jag gjorde de och känner mig super nöjd. 

(null)
(null)
(null)