Ensam och bortglömd!

Känner mig bara så ensam och bortglömd. Vet inte hur jag ska förklara det, känner att jag behöver skirva av mig lite. Tycker att det är tåkigt att dom flesta tar mig förgivet och aldrig hör av sig. Det är alltid jag som ska fråga om det är någon som vill hitta på något. Vill inte ens vara ledig längre för att jag vet att jag bara kommer vara hemma och går från sängen till soffan och från soffan till sängen.
Jag är en sån tjej som inte klara av vara hemma en heldag utan att göra något. Blir deprimerad av sånt.

Är glad att mamma och moster tänker på mig. Tråkigt att dom är hundra mil ifrån mig när jag behöver dom som mest!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: